Kära Skapmedlemmar,
2023 har hittills varit ett ganska tufft år för många av oss. Ytterligare ett. För att få ihop ekonomin är många musikkapare villiga att arbeta stenhårt och i väntan på grönare tider med tydlig ekonomisk återhämtning efter pandemin har vi nu i stället ett fruktansvärt krig i Europa med skenande räntor och en rekordsvag svensk krona som följd. Inte de bästa förutsättningarna för att kulturskapare ska frodas, med andra ord.
Men vi är en uthållig grupp, tack och lov: när andra industrier blödde slog till exempel Stim
insamlingsrekord 2022 och färska siffror visar att både krogar, scener, arenor och all den besöksnäring som ingår i dess ekosystem går som tåget. (Inte som just SJ då, men som ett metaforiskt tåg som alltid går i tid och tar resenärerna till sin destination oavsett väderlek).
I detta läge kan man som musikskapare och -konsument känna att det vore lämpligt med ett av de stora stimulanspaket som heta branscher ofta genererar med hjälp av politiker. Det satsas snabbt, starkt och utan krusiduller när folkvalda märker att affärer ”fungerar” – det skapas lättnader som i tur stärker finansieringsviljan eftersom heta branscher genererar säker avkastning. Men vad är det förutom det självklara som skiljer musikbranschen från till exempel AI-tjänster, robotisering eller miljöteknik?
Musiken har ju alltid varit en stark svensk industri i jämförelse med andra, det vet de flesta av oss. Men vi har varit dåliga på att kommunicera att den har blivit stark tack vare svenska musikskapares företagsamhet – inte med hjälp av enorma insatser från politiken och civilsamhället. Och definitivt inte tack vare Spotify, även om både tv-serier, böcker, artiklar och stora skivbolag påstår det.
Det som gör att beslutsfattare inom politik och näringsliv sällan förstår oss är vårt grundläggande incitament: eftersom kulturskapande har ett självändamål oavsett vilka pengar det genererar anses vår bransch inte förtjäna stimuli på samma sätt som de branscher där avkastningen känns mer garanterad. Men här har svenska institutioner mycket att lära sig av utländska investeringsbanker och fonder: vi anses av många vara en väldigt säkra investeringar i jämförelse med tillfälliga trendbranscher.
Musik konsumeras i mängder i både låg- och högkonjunkturer och det är något som vi musikskapare behöver bli mycket bättre på att prata om. Vi kan använda detta faktum till vår, och därmed till musikens, fördel. Hittills har det genererat storbolag med affärsmodeller som bygger på totala buyouts och riskkapitalbolag inriktade på att köpa upp framgångsrika artisters kataloger. Men faktum är att även att alla vi musikskapare själva kan använda oss av liknande argument: vi genererar stadiga och långsiktiga intäkter men vi bidrar även till ett hållbart samhälle, vi bygger en värld där skapande och konst alltid vinner över exploatering, och denna värld kommer överleva alldeles oavsett vad världens alla storbolag eller politiker har för sig.
I stället för att låta konstens inbyggda och bestående värde ligga till grund för argument kring hur den därför inte behöver stimuleras, behöver vi vända på samtalet och i stället påpeka hur pengar åt konst aldrig är bortkastade. Det är alltid ett säkert kort att satsa på musikskapare, till exempel: för samhället i stort, för politiker oavsett färg, för alla de bolag som bygger sina modeller på vårt skapande. Och bästa garanten för långsiktighet är att vi får behålla upphovsrätten själva, förstås.
I höst kommer vi åter intervjua fler av er medlemmar (inbjudan kommer i augusti) och skicka ut vårt årliga enkät där vi hoppas att ni kan hjälpa oss att ännu bättre förstå era behov, idéer och önskemål. Tillsammans skapar vi större kontroll och förståelse bland allmänheten kring hur musiken bidrar till att bygga ett starkt samhälle på fler sätt och att anledningen till att den bör lyftas och prioriteras är musikens stryka och ständigt starka efterfrågan – inte dess svaghet och eftersatthet.
Vi önskar er en underbar och musikfylld sommar!
/Skaps kansli, styrelse och rådgivare
