LÄS MER:Karlsten har en poäng – men missar själv den stora bilden
LÄS MER:Nej, det finns ingen förtroendeminskning för journalistiken
Jag förstår att det är en frestande känga att dra till med – att den som granskar granskarna själv har svårt att ta kritik och medge fel. Det hade också varit en fullt rimlig poäng att göra om den varit sann.
Som producent för Medierna i P1 är min linje att vi måste vara minst lika bra, nej till och med bättre, än de vi granskar på att ta kritik och medge uppenbara fel. Visst svär också vi för oss själva varje gång det händer, det är fullt naturligt. Men i de fall då sakfel trots våra interna kvalitetsrutiner slinker igenom rättas dessa utan omsvep i nästa sändning. Eftersom Emanuel Karlsten lyssnar på Medierna varje vecka har han säkert då också hört att vi inte är ett program som gömmer undan rättelser sist. De placeras som huvudregel mitt i programmet och det räcker (tyvärr) med att gå till förra veckans Medierna för att få höra ett exempel på detta.
Jag står fast vid att det utifrån dessa två korrekt återgivna undersökningsresultat var fullt rimligt och intressant att resa en större fråga och diskussion om vad som hittills varit kännetecknande för coronajournalistiken.
I den debatt om förtroende som förs här är det dock lite knepigare, eftersom kritiken inte handlar om något direkt sakfel i Medierna utan om intryck och helhetsbild. Men alla som tog del av min replik kunde läsa att vi även här tog till oss av kritiken. Det stycke där vi beskrev förändring i förtroende över tid blev inte bra, det var för otydligt och vi borde ha formulerat oss annorlunda.
Det är mot den bakgrunden tråkigt att behöva konstatera att Emanuel Karlsten fortsätter ge en ganska missvisande bild av vad som var reportagets ingång och tyngdpunkt. Det Medierna i huvudsak tog fasta på för att sedan föra ett vidare resonemang om coronajournalistikens element var främst två saker. Dels att tidningarna hamnar lågt i förtroende jämfört med andra institutioner (Novus). Dels att journalister är den yrkesgrupp som allmänheten säger sig ha lägst förtroende för när det gäller uttalanden om coronaviruset (Vetenskap & Allmänhet/Kantar Sifo). Jag står fast vid att det utifrån dessa två korrekt återgivna undersökningsresultat var fullt rimligt och intressant att resa en större fråga och diskussion om vad som hittills varit kännetecknande för coronajournalistiken.