Naturvård i skogslandskapet är i grunden en fråga om avvägningar. Hur kan vi förena skogsproduktion med bevarandet av biologisk mångfald och ekosystemens naturliga processer? Det finns inga enkla svar – bara mer eller mindre välgrundade beslut.
Forskningen på området har tagit stora kliv de senaste decennierna. Vi vet idag att åtgärder som att spara död ved, gamla träd och lövinslag har mätbara positiva effekter på den biologiska mångfalden. Vi har också lärt oss att olika arter gynnas av olika former av störningar – vissa av sol och värme efter en avverkning, andra av skuggiga och kontinuerliga skogsmiljöer. Det gör att ingen enskild metod räcker – det är kombinationen som skapar förutsättningar för långsiktig mångfald.
Hyggesfria skötselmetoder lyfts ofta fram som ett alternativ med stor potential. Och visst ser vi att de kan exempelvis gynna arter med låg spridningsförmåga och behov av kontinuerlig trädtäckning. Men även här krävs aktivt naturvårdsarbete – död ved måste skapas och lämnas kvar, och strukturell variation främjas medvetet. Det gäller att förstå de ekologiska mekanismerna, inte bara tillämpa en metod.
En viktig del av vårt arbete är att kombinera långsiktiga fältförsök med modeller och simuleringar. Det ger oss verktyg att analysera konsekvenser av olika skötselstrategier, både lokalt och i ett landskapsperspektiv. Planeringen börjar vid skrivbordet – med kartor, data och bedömningar – men den verkliga prövningen sker ute i fält, där beslut måste anpassas till varje plats.
Vi har ett stort ansvar. De val vi gör idag påverkar skogens utveckling långt in i framtiden. Naturvård i praktiken handlar därför inte bara om att bevara – utan också om att förstå och förbättra genom aktiva åtgärder. Med rätt kunskap och rätt verktyg kan vi skapa skogar där både ekonomiska och ekologiska värden ryms.
//Line Djupström, forskare inom naturvårdsbiologi, Skogforsk
