Det vetenskapliga underlaget räcker inte för att bedöma effekterna, varken av fysioterapeutisk eller av kirurgisk behandling vid symtomgivande rektusdiastas hos kvinnor.

Det behövs fler välgjorda långtidsstudier som ökar kunskapen om i vilka fall rektusdiastas bör behandlas, och hur. Det konstaterar SBU i en ny utvärdering av forskning på området.

Rektusdiastas, ibland kallat delade magmuskler, innebär ett ökat avstånd mellan den raka magmuskelns två muskelbukar. Tillståndet är vanligt hos kvinnor i samband med graviditet. Hos en del kvinnor kan rektusdiastasen bli bestående och orsaka problem. Rektusdiastas behandlas vanligtvis genom fysioterapi, ofta muskelträning. I vissa fall kan operation vara aktuell.

SBU konstaterar att det utifrån nuvarande kunskapsläge inte går att bedöma vilka bestående effekter behandlingarna har. Det går då inte heller att beräkna kostnadseffektiviteten, det vill säga att sätta behandlingskostnaden i relation till behandlingseffekt. Resultaten ska inte tolkas som att dagens behandlingar saknar effekt eller inte är kostnadseffektiva, utan understryker behovet av mer forskning.
En specifik diagnoskod för abdominell rektusdiastas infördes 2020 och kan bidra till att förbättra kunskapsläget genom att förbättra möjligheterna för framtida registerstudier, göra det lättare att följa upp vårdens omhändertagande, upptäcka negativa effekter och uppskatta samhällskostnader.