Bensköra äldre är missnöjda med vårdens bemötande. De får höra att osteoporos inte är något att oroa sig för, att diagnosen hör till åldern och att det inte finns något att göra.
Det visar den rapport som SBU, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, har tagit fram.
SBU har sammanställt forskningsstudier av hur patienter med osteoporos upplever delaktighet och bemötande vid kontakt med hälso- och sjukvården. Anhörig- och brukarperspektivet har lyfts genom att SBU samverkat med Osteoporosförbundet, vars erfarenheter stämmer väl överens med vad forskningsstudierna visar.
I Birgitta Johanssons fall hade skelettet blivit så skört att det räckte med en mjuk omfamning för att en av hennes ryggkotor skulle gå sönder. Idag är hon kritisk till sjukvårdens bemötande och engagemang:
– Både min mamma och farmor var böjda i ryggen, som krokar. Idag vet man att osteoporos till viss del är ärftligt, och det finns ju behandling. Jag hade ont och hade blivit kortare. Jag borde inte ha behövt tjata om bentäthetsmätning, säger hon.
Birgitta Johansson är idag aktiv i Osteoporosföreningen i Västerbottens län. Hon välkomnar SBU-rapportens resultat och en fortsatt diskussion om hur personer med osteoporos kan få ett bättre bemötande av vården.
Läs mer om Birgitta, SBU:s systematiska sammanställning av forskningen och om osteoporos i vår skrift som du hittar här.
